Hur kommer Europas bioekonomi se ut år 2050?

Den frågan har forskare på EU:s gemensamma forskningscenter Joint Research Centre (JRC) ställt sig. De har publicerat en studie över möjliga scenarier för hur Europas bioekonomi skulle kunna se ut år 2050. Forskarna har utgått från hur politiker och EU:s befolkning skulle förhålla sig till FN:s globala mål för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet.

Rapporten är ett resultat av ett samarbete mellan JRC och Generaldirektoratet för Forskning och Innovation. Rapporten har som mål att ge en bild om hur Covid-19 och EU-kommissionens bioekonomistrategi kommer att påverka och forma Europas framtida bioekonomi. Forskarna gör ett försöka att förutse hur bioekonomin kommer att utvecklas, identifiera vilka hinder som kommer uppstå och diskuterar vilka åtgärder som bör tas för att se till att FN:s globala mål för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet uppnås.

Forskarna har använt flera olika perspektiv för att ge en bild av hur samhällets alla delar skulle kunna se ut, bland annat teknik, miljö och ekonomi. Förenklat så utgår rapporten utifrån två mått: tillgång och efterfrågan. Tillgången genom varor och tjänster antas kontrolleras av politiker, vilka har kapaciteten att införa politik som bidrar till hållbarhetsmålen genom att lagstifta, investera och förenkla för utvecklingen av en hållbar bioekonomi. Efterfrågan påverkas i sin tur av EU:s invånare, vilka kan minska sin masskonsumtion och öka konsumtionen av närproducerade och hållbara produkter.

Utifrån dessa två faktorer presenterar JRC fyra möjliga scenarier av Europas ekonomi år 2050. Nedan följer ett sammandrag av alla scenarier.

1. ”Ni får göra det åt oss”

I detta scenario föreställer sig forskarna att ansvaret att genomföra klimatåtgärder bara ligger på politikerna. Medborgarna förändrar inte sina konsumtionsvanor eller beteenden utan fortsätter konsumera enligt samma mönster. Följden blir att den gröna politiken inte får fäste i samhället, utan ses som ett nödvändigt ont. Fortsatta hårda miljöregleringar ger visserligen en effekt på konsumtionspriser med resultat att konsumtionen minskar. Dock, med resultatet att dyrare inhemska varor minskar Europas globala konkurrenskraft med ökade sociala klyftor som resultat. I detta scenario beräknar JRC att den globala temperaturen år 2100 kommer att ha ökat med 2.5 grader, det vill säga 0.5 grader över målet i Parisavtalet.

2. ”Vi gör det tillsammans”

Här arbetar politiker och invånare tillsammans. Politikerna genomför klimatvänliga reformer och investerar offentliga medel i grön infrastruktur. EU:s invånare förändrar sitt beteende genom minskad konsumtion och vaneförändringar. Resultatet är en ökad social hållbarhet, mindre massproduktion och mer lokal produktion. 2050 blir den biobaserade cirkulära ekonomin norm och 2100 hålls den globala temperaturökningen under Parisavtalets 2-graders mål.

3. ”Vi gör det själva”

Medborgarna tar här ansvaret för klimatförändringarna helt själva, med ändrade konsumtionsvanor och social aktion. Politikerna tar inga beslut för att förbättra klimatet. Vinnare är små- och medelstora företag som drar nytta av den sociala rörelsen som drivs fram av medvetna konsumenter som vill främja lokal produktion. Dock har större företag svårt att ställa om utan stöd från den offentliga sektorn och den gröna omställningen blir lidande. Resultatet blir en global temperaturökning på 2.5 grader år 2100.

4. ”Vi gör det oundvikliga”

Business as usual. Varken politiker eller medborgare tar nya beslut för att förändra sina vanor och beteenden utan fortsätter leva som vi gör i dagsläget. Från politiska beslut görs ändå några framsteg med ökad energieffektivitet och viss omställning till en cirkulär ekonomi men konsumtionsvanor förändras sakta och inte i den takt som hållbarhetsmålen kräver. Resultatet blir 3.5 grader global temperaturökning år 2100. Det här scenariot anses vara det mest sannolika.

Dessa framtidsscenarier ger en bild av hur Europa skulle kunna se ut år 2050. Analysen bygger på flera experters åsikter och beskriver flera potentiella framtidsscenarier. Vilken av dessa framtidsscenarier, om ens något, som kommer vara verklighet år 2050 är omöjligt att veta. Vad rapporten lyfter fram är att vi redan nu i ett så pass tidigt läge måste vara medvetna om våra egna begränsningar och förstå att det att det krävs en kraftsamling av både politiker och medborgare för att uppnå hållbarhetsmålen. Forskarna från JRC illustrerar utmaningen som Europa står inför genom att citera ett afrikanskt ordspråk: Om du vill gå fort, gå själv. Om du vill gå långt, gå tillsammans.

Läs mer om rapporten om Europas bioekonomi år 2050 här.

Läs mer om FN:s globala mål för hållbar utveckling här.

Läs mer om klimatmålen i Parisavtalet här.


COVID-19 och effekterna på turismsektorn i centrum för ny rapport

I en ny rapport från EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum (JRC) analyseras coronavirusets effekter på turistnäringen vid potentiellt nya vågor av viruset. Uppskattningsvis är det 6,6 till 11,7 EU-medborgare inom sektorn som drabbas vid ett fortsatt minskat resande.

I arbetet med rapporten har experter vid det gemensamma forskningscentrumet analyserat och kartlagt människors vilja och möjligheter till resande genom bland annat enkätsvar och data över ekonomisk aktivitet. Detta har resulterat i tre olika scenarier som presenteras i rapporten där konsekvenserna för turistnäringen varierar beroende på olika bedömningar av virusets fortsatta utveckling. Dessa tre scenarion är:

  • Scenario 1: tillit till fortsatt resande
  • Scenario 2: rädsla för fortsatt resande
  • Scenario 3: kraftig andra våg med fåtal ”öar” av turism

I EU är det ungefär 19 miljoner människor som direkt eller indirekt verkar inom ramen för turistnäringen. Om resandet fortsätter att minska till följd av nya utbrott och en andra våg av viruset kan 6,6–11,7 miljoner människor vara i riskzonen för att förlora sina jobb till följd av neddragningar inom sektorn. Några av de branscher som lyfts fram i rapporten är hotell- och restaurangbranschen, liksom butiker och deras underleverantörer.

En kraftig andra våg av viruset riskerar, enligt rapporten, att gränser stängs samtidigt som det inhemska resandet minskar, vilket sammantaget kan komma att sätta stor press på jobb och företagande inom turismsektorn. Bland de nordligare medlemsländerna är Sverige det land som bedöms ha störst risk att drabbas negativt av effekterna på turismsektorn. Andra länder som kan komma att drabbas hårt av viruset spås vara Kroatien, Cypern, Slovenien, Grekland, Spanien och Österrike, då dessa har en ekonomi som till stor del vilar på turism och besöksnäring.

Rapporten lyfter också ett antal åtgärder som bör övervägas för att förhindra allt för negativa effekter på näringen, både på kort och lång sikt. På medellång och lång sikt föreslår rapporten att länderna och EU tillsammans arbetar för att stimulera utbud och efterfrågan, utveckla det man benämner som hållbar turism samt bistå Europas regioner i arbetet med att bli mer motståndskraftiga inför eventuella kriser i framtiden. 

Läs rapporten i sin helhet här.

Ny manual ska underlätta för interregionala S3-partnerskap

EU-kommissionens forskningscentrum (JRC) har presenterat en manual som kan användas för att utveckla interregionala S3-partnerskap. Vikt läggs vid att skapa goda arbetsprocesser samt behovet av utvärdering och uppföljning av partnerskap.

Tanken med manualen är att den ska vara ett praktiskt verktyg för att vidareutveckla och förbättra interregionala partnerskap för smart specialisering (S3). Manualen är baserad och utformad utifrån erfarenheter från framgångsrika interregionala partnerskap sedan 2015. Samtliga projekt och partnerskap har en koppling till de tematiska områden som står i centrum för EU-kommissionens S3-partnerskap, det vill säga livsmedelsförsörjning, energi och industriell modernisering.

Manualen presenterar den arbetsmetod som används av partnerskapen. Metoden är indelad i fyra faser: lära, sammankoppla, demonstrera, kommersialisera, följt av skala upp som en femte fas. Den stegvisa metoden är ett arbetssätt som utvecklats genom Vanguardinitiativet och alla aktörer som ingår i godkända partnerskap uppmanas att använda sig av manualen och dess metoder för att skapa förutsättningar för lyckosamma och framgångsrika projekt.

För att skapa legitimitet och tilltro till projekten uppmanas partnerskapen även att arbeta med uppföljning och utvärdering. I manualen presentas därför också utvärderings- samt uppföljningsmekanismer som kan vara värda att ta del av. Förhoppningen är att detta kan effektivisera arbetet med projekten samtidigt som styrningsstrukturerna för partnerskapen och projekten tydliggörs och blir lättare att följa.

För att partnerskap ska kunna godkännas och vara berättigade till stöd inom ramen för S3-plattformarna krävs ett minimum i antal EU-regioner som deltar i partnerskapen, en tydlig koppling till smart specialisering i form av regionala strategier samt att regionerna har uttalade planer på interregionala investeringar.

Region Värmland är aktiv i de interregionala S3-partnerskap som fokuserar på bioekonomi och 3d-printing som implementeras genom nätverket Vanguardinitiativet.

Läs mer och ta del av den nya manualen här.

Läs mer om Vanguardinitiativet här.