EU-kommissionen inleder diskussion om den åldrande befolkningen

EU-kommissionen har lanserat en grönbok om åldrande med syfte att initiera en bred politisk diskussion om möjligheterna och utmaningarna som följer av att Europas befolkning blir allt äldre. Samtidigt lanseras ett samråd där EU-kommissionen vill samla in synpunkter på hur EU bör arbeta med den åldrande befolkningen.

Idag är 20% av EU:s befolkning äldre än 65 år och 2070 beräknas andelen ha ökat till 30%, samtidigt kommer andelen personer över 80 år att uppgå till 13% år 2070. Det innebär att EU:s ”åldersberoende” (old-age dependency ratio) beräknas uppgå till 59% 2070, till skillnad från idag när den är ca 34%. Detta innebär att det kommer att finnas färre än två personer i arbetsför ålder för varje person som är 65 år och äldre i EU år 2070. 

EU-kommissionen vill nu diskutera möjligheterna och utmaningarna som uppstår av den allt äldre befolkningen på ekonomin och samhället i stort. Därför har kommissionen publicerat en grönbok om åldrande som omfattar ett flertal områden, inklusive hur EU kan främja en hälsosam livsstil, livslångt lärande, stärka hälso- och sjukvårdssystemen samt den åldrande befolkningens påverkan på arbetsmarknaden, pensionssystemen och sociala skyddsnät. En grönbok är ett dokument som EU-kommissionen offentliggör för att stimulera till diskussion i en särskild fråga. Grönboken återföljs av ett samråd och kan ibland ligga till grund för förslag till lagstiftning på området.

I samband med att grönboken publicerades öppnade även ett offentligt samråd som riktar sig till invånare, civilsamhälle, regioner och kommuner. Syftet med samrådet är diskutera hur EU kan hantera de sociala och ekonomiska effekterna av den åldrande befolkningen. Samrådet berör ett brett antal områden som utbildning, sysselsättning och socialpolitik, folkhälsa, transporter samt regional och lokal utveckling. Samrådet är öppet fram till den 21 april.

Mer information om grönboken finns här.

EU:s faktablad om grönboken finns här.

Mer information om samrådet finns här

EU för hälsa – nytt europeiskt hälsoprogram

Som en del i återhämtningen efter coronakrisen har kommissionen presenterat ett nytt hälsoprogram för perioden 2021-2027 – EU för hälsa. Syftet är att förbättra EU-medborgarnas hälsa, stärka sjuk- och hälsovårdens resiliens samt stimulera innovation inom hälsosektorn.  

Det nya hälsoprogrammet ska utöver att förbättra folkhälsan i EU även hantera de brister som finns i hälso- och sjukvårdssystemen och som blivit uppenbara under coronakrisen. Framförallt vill man säkerställa att samordningen mellan medlemsländer under en hälsokris förbättras, att EU:s kapacitet för att hantera hälsokriser blir bättre samt att investeringarna i hälso- och sjukvårdssystemen ökar så att de blir bättre rustade för eventuella kriser i framtiden.

Andra exempel på initiativ som ryms inom programmet är investeringar i beredskapslager av medicinska förnödenheter, utbildning av personal inom sjukvården som kan arbeta i hela EU i händelse av hälsokriser, skapa en reserv av sjukvårdspersonal och experter som kan mobiliseras när en kris uppstår samt att EU i större utsträckning ska bevaka hot mot folkhälsan. Samtliga åtgärder i hälsoprogrammet syftar till att uppnå följande tre mål:

  • Skydda människor i EU mot allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och förbättra krishanteringsförmågan.
  • Göra läkemedel, medicintekniska produkter och andra krisnödvändiga produkter tillgängliga och överkomliga i pris samt stödja innovation.
  • Stärka hälso- och sjukvårdssystemen och vårdpersonalen, bl.a. genom att investera i folkhälsa.

Som en del av EU-kommissionens omarbetade långtidsbudget föreslås Hälsoprogrammet få en finansiering som motsvarar 9,4 miljarder euro och programmet ska även främja synergier med andra EU-program, exempelvis Horisont Europa och ESF+. Det är medlemsländerna, icke-statliga organisationer och internationella organisationer som kan ansöka om finansiering från ’EU för hälsa’, både i form av bidrag men också för finansiering av priser och upphandlingar.

Läs mer om det nya hälsoprogrammet ’EU för hälsa’ här.

Nya publikationer från Sieps – folkhälsa och ekonomi i centrum

I två nya publikationer från Svenska institutet för europastudier (Sieps) uppmärksammas coronavirusets effekter på EU:s ekonomi och hur EU-samarbetets åtgärder inom ramen för folkhälsa kan komma att förändras framöver.

I publikationen om coronavirusets effekter på ekonomin, skriven av Harry Flam, uppmärksammas vilka åtgärder EU-länderna nu kan ta till för att motverka den påtagliga nedgången i ekonomin. De åtgärder som hittills vidtagits för att dämpa effekterna på ländernas ekonomi framhävs också delvis som problematiska, då de innebär att avsteg måste göras från EU:s finanspolitiska ramverk samtidigt som ländernas statsskulder ökar.

Harry Flam belyser också hur specifikt Sverige valt att tackla krisen. Han menar att åtgärder som införts för att rädda löntagare är relativt oproblematiska, medan åtgärder såsom billiga och statsgaranterade lån till företag innebär svåra avvägningar för företagen som är i behov av medel. Detta beror på att företagen har svårt att veta hur mycket pengar de behöver låna och hur länge krisen kommer fortgå, i kombination med att staten riskerar stora kreditförluster.

I den andra publikationen, författad av Anna Södersten, diskuteras hur folkhälsa kan komma att bli ett politiskt område som EU får utökade befogenheter över i och med coronakrisen. Enligt Södersten har EU successivt fått större befogenheter över folkhälsan i samband med tidigare hälsokriser, där galna kosjukan och epidemier som SARS och svininfluensan utgör några exempel som utökat EU:s möjligheter att agera gemensamt beträffande folkhälsan.

Att coronakrisen ställer EU-samarbetet på sin spets förklaras med att EU har skiftande befogenheter att agera beroende på vilket politikområde som omfattas av krisen. På folkhälsoområdet kan EU endast stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas insatser. Även om det främst är på nationell nivå som coronakrisen utspelas så uppstår ett tryck på europeiska lösningar eftersom covid-19 är ett gränsöverskridande hot.

De instrument som EU i nuläget besitter för att hantera pågående kris kommer sannolikt att utvärderas för att synliggöra dess effekter enligt Södersten, samtidigt som det kan komma en diskussion om huruvida EU bör få större inflytande och möjligheter att agera inför eventuellt andra kriser i framtiden. Södersten diskuterar också fördelar och nackdelar med större EU-samordning på folkhälsoområdet. En fördel skulle kunna vara att medlemsstaterna inte behöver stänga gränserna på samma sett som nu har skett. Södersten menar dock att folkhälsoskyddet är nära knutet till demokratin, som har sin grund i medlemsstaterna, vilket är ett argument som talar emot att EU:s befogenheter kommer att öka på området.

Ta del av Harry Flams publikation om ekonomiska åtgärder inom EU under krisen här.

För att läsa mer om Anna Söderstens publikation om EU:s framtida roll kopplat till folkhälsa, läs mer här.