Ny ekonomisk prognos för EU-området 2021–2022

Efter ett år av dystra ekonomiska prognoser presenterar nu EU-kommissionen positiva siffror i sin ekonomiska vårprognos 2021 ”Dags att kavla upp ärmarna”.

EU:s ekonomi beräknas att växa med 4,2 procent 2021 och med 4,4 procent 2022. Euroområdets ekonomi förväntas växa med 4,3 procent i år och med 4,4 procent nästa år. Enligt rapporten beräknas Sverige få en tillväxtökning på 4,4 % under 2021 och 3,3 % under 2022. Tillväxttakten i EU förväntas tillta med att fler vaccineras och fler restriktioner lättas. EU-kommissionen beräknar att EU:s ekonomier återhämtats till samma nivåer som innan krisen vid slutet av 2022.

I sin prognos kommer EU-kommissionen med tre huvudsakliga insikter:

  • Situationen på EU:s arbetsmarknader kommer långsamt att förbättras.

Tack vare offentliga stöd har arbetslösheten kunnat dämpas något under krisen, dock är arbetslösheten fortsatt hög. Sysselsättningen kommer att öka något fram till 2022 men utvecklingen är långsam på grund av att företag har utrymme att öka arbetstimmar innan de behöver nyanställa.  

  • Inflationen i EU kommer att variera kraftigt.

Under början av 2021 steg inflationen på grund av ökade energipriser och nya koldioxidskatter. Under de närmaste åren kommer den variera mellan 1,9–1,3 %.

  • Medlemsstaternas statsskuld och budgetunderskott har ökat under krisen.

Under pandemin har alla EU-länder ökat sin statsskuld för att ge offentliga stöd. Under 2021 beräknas de flesta medlemsländer ha ett budgetunderskott på mer än 3 %.

Läs mer om EU-kommissionens Ekonomisk vårprognos 2021: Dags att kavla upp ärmarna här.

Ladda ner hela den ekonomiska vårprognosen här.

Ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU

Inom ramen av den gröna given har EU-kommissionen presenterat en strategi för en hållbar blå ekonomi, alltså en strategi för att göra vattennära branscher mer hållbara. Strategin ska bidra till EU:s klimatmål, till den gröna och digitala omställningen samt återhämtningen efter pandemin.

EU-kommissionens strategi för en blå ekonomi rör alla industrier och branscher som har med hav och kust att göra. Det inkluderar bland annat varv, fiske och tillverkningsindustrin. I deras rapport uppskattar EU-kommissionen att EU:s vattennära branscher bidrar med 4,5 miljoner arbetstillfällen och omsätter 650 miljarder euro. EU-kommissionens menar att satsningen på en blå ekonomi kommer att bidra till ytterligare arbetstillfällen.

Med strategin för en blå ekonomi vill EU-kommissionen både minska unionens klimatpåverkan och öka tillväxten. EU-kommissionen beräknar att varje euro som investeras i att skydda för marina områden genererar tre euro i avkastning. Dessutom erbjuder hav och andra vattensamlingar möjligheter som kan bidra till minskade utsläpp, t.ex. genom utbyggnad av vindkraft till havs men även algodlingar som en klimatsmart proteinkälla. Minskade utsläpp från sjötransporter och mindre utsläpp av miljögifter kan bidra till att EU:s kuster och haven bli mer produktiva och hälsosamma. Klimatanpassning av kuster för att möta klimatförändringarna bidrar både till fler arbetstillfällen och en ökad biologisk mångfald. Det kan i sin tur bidra till ökad produktivitet och turism.

Läs mer om EU-kommissionens strategi för en hållbar blå ekonomi här.

Läs frågor och svar om den blåa ekonomin här.

Ladda ner ett faktablad om den blåa ekonomin här.

EU-kommissionens handlingsplan mot föroreningar i luft, vatten och mark

EU-kommissionens handlingsplan för nollförorening av luft, vatten och mark är ett resultat av den europeiska gröna given. Med handlingsplanen vill EU-kommissionen lägga grunden för att minska miljöföroreningar till nivåer som inte är skadliga för människor och ekosystem senast 2050. Handlingsplanen är det första steget i planen mot föroreningar och sätter upp mål och initiativ för att minska miljöföroreningar fram till 2030.

Miljöföroreningar är ett problem i EU och påverkar EU-medborgarnas hälsa. EU-kommissionen uppskattar att ett av åtta dödsfall är kopplade till miljöföroreningar och att fler än 400 000 personer dör i förtid varje år på grund av luftföroreningar. Miljöföroreningar orsakar även en rad sjukdomar såsom cancer och astma. Genom att minska föroreningar hoppas EU-kommissionen även kunna förbättra folkhälsan.

Handlingsplanen presenterar sex mål för 2030 som ska minska miljöföroreningar:

  • Förbättra luftkvaliteten för att minska antalet förtida dödsfall orsakade av luftföroreningar med 55 %.
  • Förbättra vattenkvaliteten genom att minska mängden avfall, plastskräp till havs med 50 % och mikroplast som släpps ut i miljön med 30 %.
  • Förbättra markkvaliteten genom att minska förlusterna av näringsämnen och användningen av kemiska bekämpningsmedel med 50 %.
  • Minska antalet ekosystem i EU vars biologiska mångfald hotas av luftföroreningar med 25 %.
  • Minska andelen människor som är kroniskt störda av trafikbuller med 30 %.
  • Minska avfallsgenereringen betydligt och det kommunala restavfallet med 50 %.

Huvudsyftet med handlingsplanen är att anpassa EU:s lagstiftning så att den matchar internationella rekommendationer från till exempel WHO. Den innehåller även ett antal åtgärder som ska bidra till nollföroreningsmålet som har presenterats av EU-kommissionen. Dessutom ska åtgärderna bidra till att alla EU:s politikområden ska bidra till nollföroreningsmålet. Rent konkret så kommer EU-kommissionen bland annat ändra luft- och vattenkvalitetsnormerna, minska EU:s externa föroreningsavtryck och verka för nollförorening från produktion och konsumtion. Specifikt för regionerna ska EU-kommissionen lägga fram en resultattavla över EU-regionernas miljöprestanda.

Läs mer om EU-kommissionens handlingsplan ”Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark” här.

Läs frågor och svar om handlingsplanen mot föroreningar i luft, vatten och mark här.

Ladda ner ett faktablad om den nya handlingsplanen mot föroreningar i luft, vatten och mark här.

EU-kommissionen uppdaterar sin industristrategi

Covid-19 pandemin har påverkat alla delar av samhället och pandemin har uppenbarat sårbarheter i EU:s ekonomi. Som ett svar på Covid-19 pandemin har EU-kommissionen nu uppdaterat den industristrategi som presenterades förra året. Uppdateringen är ett sätt för EU att anpassa industristrategin för att möta de utmaningar som pandemin har uppenbarat. Nya prioriteringar i strategin är bland annat strategisk oberoende och stärkt motståndskraft.

Den uppdaterade industristrategin har tre delar:

  1. Stärka den inre marknadens motståndskraft
  2. Hantera EU:s strategiska beroende
  3. Skynda på den gröna och digitala omställningen.

Den första delen av uppdateringen handlar om att stärka den inre marknadens resiliens. Under pandemin har den fria rörligheten på EU:s inre marknad begränsats. För att bromsa smittspridningen har flera länder stängt sina gränser eller infört restriktioner som har försvårat rörligheten på den inre marknaden. För att stärka den inre marknadens motståndskraft föreslår EU-kommissionen åtgärder för personer, varor och tjänster. EU-kommissionen vill bland annat inrätta ett krisinstrument för den inre marknaden som säkerställer tillgång till viktiga produkter. De föreslår även en förstärkning av tjänstedirektivet som ålägger medlemsländerna att fullgöra sina skyldigheter mot den inre marknaden.

Den andra delen av industristrategin är att stärka EU:s strategiska autonomi. Det är inte bara den inre marknaden som har varit under tryck, även tillgången på viktiga varor från utanför EU har varit ett problem under pandemin. EU-kommissionen vill därför stärka EU:s strategiska oberoende och minska EU:s beroende av utlandet för vissa viktiga produkter. EU-kommissionen har identifierat varor som EU är särskilt beroende av, främst inom råvaruindustrin och hälso- och sjukvårdsindustrin, vars tillgång och produktion bör säkerställas inom EU för att säkra ett strategiskt oberoende. Genom den uppdaterade industristrategin vill EU-kommissionen också främja fler industristrategiska allianser i EU, särskilt inom halvledarteknik samt industriella data, avancerad teknik och molnteknik. Industristrategin har också som mål att samla offentliga resurser för att främja banbrytande innovationer som är särskilt viktiga för EU.

Den sista delen i industristrategin bygger vidare på prioriteringarna från den förra industristrategin men förstärker vikten av att skynda på den gröna och digitala omställningen. Med EU:s återhämtningsplan ”Next Generation EU” finns mer resurser än tidigare att snabba på den gröna och digitala omställningen inom industrin. Bland åtgärderna i den uppdaterade strategin finns ytterligare omställningsmöjligheter i form av partnerskap, enhetliga regelverk för grön och digital omställning, hållbarhetsrådgivare för små och medelstora företag samt investeringar i kompetensutveckling för att stödja omställningarna.

Läs mer om den uppdaterade industristrategin här.

Läs frågor och svar om industristrategin här.

Intresseorganisationen Skogsindustrierna har gjort en analys av den uppdaterade industristrategin, läs deras analys här.

Lyssna på ett inslag från Studio Ett om den nya industristrategin med bland annat EU-minister Hans Dahlgren här.

EU:s nya klimatlag – hur påverkar den regional och lokal nivå?

Den 21 april nådde Europaparlamentet och Ministerrådet en preliminär överenskommelse om en europeisk klimatlag. Syftet med lagen är att staka ut EU:s väg mot klimatneutralitet 2050. Regionerna och kommunerna har pekats ut som viktiga aktörer i att nå klimatneutralitet. För att få en bild av hur klimatlagen kan komma att påverka regionerna och kommunerna är syftet med den här artikeln att en kort introduktion till klimatlagen för att sedan undersöka regionala perspektiv på klimatlagen från Regionkommittén.

EU:s klimatlag är en lagstiftning som ska säkerställa att EU kan bli klimatneutral till 2050. Lagen är en reglering, den högsta nivån av lagstiftning i EU, som binder alla medlemsländer och EU-intuitioner till att bli klimatneutrala till 2050.

Klimatlagen har fyra mål:

  • Lägga en ekonomisk och socialt hållbar grund för klimatneutralitet år 2050
  • Upprätta mätsystem för att följa upp resultaten av klimatarbetet
  • Skapa finansiell förutsägbarhet för investerare och andra ekonomiska aktörer
  • Se till att omställningen till klimatneutralitet är oåterkallelig

Klimatlagen ska se till att all EU-politik bidrar till målet om klimatneutralitet och att alla politikområden bidrar till att målet nås 2050. Dessutom ska klimatlagen göra omställningen till klimatneutralitet oåterkallelig och att klimatneutralitet inte är beroende av politiska förändringar. Lagen innehåller också ett antal åtgärder för att följa upp resultaten och vart femte år ska framstegen utvärderas av EU-kommissionen. Det som fått mest uppmärksamhet är delmålet för utsläppsreduktion för 2030 som har höjts från 40 % till 55 % jämfört med 1990 nivåer. 

En ytterligare faktor som har uppmärksammats är om utsläppsminskningen verkligen är 55 %. Som lagstiftningen ser ut nu så ålägger sig EU att minska utsläppen till 52,8 % jämfört med 1990 nivåer plus ytterligare 4,2 % som beräknas tas upp genom kolsänkor.

Nästa steg är att EU-kommissionen ska sammanställa Europaparlamentet och Ministerrådets ändringar till förslaget, som ingår i den preliminära överenskommelsen från den 21 april, och sedan ska Europaparlamentet och Ministerrådet rösta igenom förslaget. Efter det kommer EU-kommissionen arbeta med fler lagstiftningar, samt revidera befintliga lagstiftningar, som ska bidra till 55 % målet. Det åtgärdspaketet kallas ”Fit for 55” eller ”I form för 55” och innehåller en rad nya direktiv, delegerade akter och andra förslag med syfte att se till att 55 % målet nås 2030.

Hur påverkar klimatlagen regioner och kommuner?

Ambitionen är att klimatlagen ska innehålla nya och ambitiösa mål som sätter ett ökat tryck på EU att ställa om. Klimatlagen kommer däremot inte innehålla detaljstyrning, exakt hur omställningen genomförs kommer bestämmas lokalt och kommuner och regioner spelar en central roll i omställningen eftersom ”lösningarna” ofta uppfinns och implementeras på lokal och regional nivå.

Ett regionalt perspektiv på klimatlagen ges av Regionkommittén som leds av region- och kommunpolitiker. Regionkommitténs uppgift är att utvärdera hur kommissionens förslag påverkar EU:s regioner och eventuellt föreslå förändringar.

Den här artikeln fokuserar på två politiska rekommendationer som Regionkommittén har lyft gällande klimatlagen:

  1. De lokala och regionala aktörerna bör inkluderas i planeringen av de nationella energi- och klimatplanerna.
  2. Regionkommittén varnar för att kommissionens användande av delegerade akter för att införliva klimatlagen.

Regionkommitténs största kritik mot klimatlagen är att den inte tar hänsyn till lokala och regionala förutsättningar i medlemsländerna, vilka i hög grad kommer påverka hur väl klimatlagen kan införlivas i EU:s regioner. Ansvaret för genomförande av klimat-, miljö- och energilagstiftning vilar ofta på regional och lokal nivå i EU:s medlemsländer och Regionkommittén menar att vikten av flernivåstyre behöver erkännas tydligare och att kommuner och regioner behöver involveras på ett tydligare sätt i implementeringen av klimatlagen.

Regionkommittén menar även att EU-kommissionens vidare arbete med klimatlagen, genom delegerade akter för att förändra både nya och befintliga regelverk, kommer att försvåra implementeringen av de åtgärder som klimatlagen kräver. Delegerade akter är verktyg i lagstiftningsprocessen som EU-kommissionen själva kan använda sig av för att förändra regelverk, vilket ger Europaparlamentet och Ministerrådet mindre inflytande i processen. Regionkommittén menar att de delegerade akterna beslutas på en nivå som är för långt ifrån lokala och regionala aktörer, vilket gör att lagstiftningen blir sämre anpassad efter lokala förhållanden. Det kan exempelvis gälla lokala aktörer och privatpersoner som är mycket viktiga i den decentraliserade produktionen av energi, aktörer som ofta påverkas mest av lokala myndigheter och makthavare.

Det finns alltså anledning att som region och kommun hålla ett extra öga på hur EU utformar de kommande delegerade akterna i åtgärdspaketet Fit for 55. Regionkommittén har identifierat en risk att lokala förhållanden inte kommer tas hänsyn till när EU-kommissionen använder sig av delegerade akter för att införliva åtgärdspaketet. Som region kan det vara bra att vara aktiv i de kommande samråden för att se till att de regionala förutsättningarna has i åtanke i det kommande klimatarbetet.

Läs mer om EU:s klimatlag här.

Läs Regionkommitténs synpunkter på klimatlagen här.


Nyfiken på Region Värmlands internationella arbete?

Region Värmland är med i flera olika transnationella nätverk. Genom nätverken samarbetar regionen med andra europeiska regioner, bland annat när vi svarar på konsultationer från EU-kommissionen eller söker partners till EU-projekt.

Ett sådant nätverk är Committee of Maritime and Peripheral Regions (CPMR), och dess Östersjökommission, som både regionpolitiker och tjänstepersoner från Värmland arbetar genom. I Östersjökommissionens (BSC) senaste nyhetsutskick intervjuas Ola Persson (C), Regionråd Region Värmland och berättar om Region Värmlands viktigaste frågor och prioriteringar. Dessutom talar han om hur Region Värmland arbetar internationellt för att påverka EU:s transportpolitik. I samma nyhetsbrev skriver även Region Värmlands Camilla Tellås om det kommande Interregprogrammet för Sverige-Norge.

Ladda ner nyhetsbrevet och läs intervjun med Ola Persson och om Interreg Sverige-Norge här.


EU-kommissionen föreslår en ny förordning för artificiell intelligens

Den 21 april föreslog EU-kommissionen en AI-förordning med regler och åtgärder som ska bidra till att Europa blir ett globalt centrum för tillförlitlig artificiell intelligens och maskinprodukter som 3D-skrivare. Detta nya förslag bygger vidare på EU-kommissionens tidigare AI-strategi och samordningsplan samt innehåller EU:s första rättsliga ram för AI.

EU-kommissionen presenterade sin första AI strategi år 2018 vilken innehöll både en AI-strategi och en samordningsplan. EU-kommissionens uppdatering av den samordnade planen för AI ska främja spetskompetens på AI i EU och bygga ett strategiskt ledarskap. Planen ska bidra till att samordna medlemsländernas nationella AI-strategier, rikta europeiska investeringar mot AI-forskning och utveckling samt säkerställa att AI tjänar människorna. Detta ska bidra till ökad konkurrenskraft och förtroende till AI i EU.

Den föreslagna AI-förordningen fastställer standarder för AI, bland annat en riskgradering av olika typer av AI samt riktlinjer för vilka AI-tekniker som anses vara tillförlitliga och i linje med EU:s värderingar. Riskgraderingen är till för att framtidssäkra AI och att minimera eventuella risker med tekniken.

Riskgraderingen av AI ser ut på följande sätt:

  • Oacceptabel risk – system med denna risknivå kommer att vara helt förbjudna i EU, t.ex. system för ”social poängsättning”.
  • Hög risk – system med denna risknivå kommer att omfattas av strikta skyldigheter, t.ex. mjukvara som sorterar cv:n i samband med en rekrytering eller system som används för brottsbekämpning.
  • Begränsad risk – vid användning ska brukarna göras medvetna om att de interagerar med AI, t.ex. när de använder en chattrobot.
  • Minimal risk – förordningen begränsar inte dessa typer av AI då system i denna riskgrupp är skräppostfilter och AI som styr datorspel.

Till detta tillkommer en europeisk strategi för nya maskinprodukter. Strategin ska bidra till att maskinprodukter som 3D-skrivare, bygg- och anläggningsmaskiner och industriella produktionslinjer garanterar användarnas säkerhet och främjar innovation. I strategin finns förslag som ska förenkla administration och stärka rättssäkerheten kring dessa produkter.

Läs mer om de nya reglerna och åtgärderna kring AI här.

Frågor och svar om de nya AI-reglerna finns här.

EU-kommissionen presenterar ett åtgärdspaket för hållbara investeringar

För att främja fler investeringar i hållbara verksamheter har EU-kommissionen den 21 april antagit ett åtgärdspaket som ska kanalisera investeringar som bidrar till EU:s miljömål. Åtgärdspaketet är också ett steg i att bli en global standardsättare för hållbara finansieringar. För Värmland har klimattaxonomin varit särskilt viktigt och regionen har aktivt följt och påverkat dess utformning.

Åtgärdspaketet består av tre delar:

  • En delegerad rättsakt* om EU:s klimattaxonomi – en gemensam lagstiftning som definierar vilka verksamheter som bidrar till klimatanpassning och begränsning av klimatförändringar.
  • Ett förslag till direktiv om företagens hållbarhetsredovisning – ett regelverk som ställer krav på EU:s företag att redovisa hållbarhetsinformation likt en ekonomisk redovisning.  
  • Ytterligare sex delegerade rättsakter för att främja ett hållbarhetsperspektiv i investeringsrådgivning – förslagen ska uppmuntra företag att bli mer hållbara och främja företag som redan har gjort en hållbar omställning.

Åtgärdspaketet för hållbara investeringar är en del av den gröna given och ska stimulera företag att ändra sina affärsmodeller mot hållbara verksamheter. Taxonomin kommer att påverka större samt börsnoterade företag vilket innefattar ca 40 % av företagen i EU. Tillsammans står de för 80 % av EU:s produktion av växthusgaser att påverkas av de nya reglerna. Samma företag påverkas av hållbarhetsredovisningsdirektivet vilket betyder att närmare 50 000 företag behöver redovisa hållbarhetsinformation.

För Värmland har klimattaxonomin varit särskilt viktig. I förslagets första utkast hade EU-kommissionen klassat bioenergi som en ”övergångsaktivitet”, alltså en verksamhet som skulle tillåtas på kort sikt för att sedan fasas ut. Region Värmland höll inte alls med EU-kommissionen om detta och svarade på det samråd om taxonomin som EU-kommissionen öppnade i november 2020.

Som svar på EU-kommissionens samråd skrev Region Värmland ett positionspapper. Huvudargument för det positionspappret är att biomassa och biobränslen från skogen inte bör ses som övergångsaktivitet utan är hållbara och behövs för att EU ska nå koldioxidneutralitet år 2050. Region Värmland menar att skogen är en förutsättning för en cirkulära och fossilfria ekonom då biomassa från skogen kan ersätta de fossila källor som används idag. Att klassa bioenergi som en ”övergångsaktivitet” är i förlängningen också att klassa de produkter som produceras av skogen som övergångsprodukter, alltså kartong och papper som kan ersätta material producerade från fossila källor. Dessutom påpekade Region Värmland att Sveriges energiförsörjning förlitar sig på tillgång till biomassa som annars skulle gå till spillo. I Sverige används inte hela träd till bioenergi, utan restprodukter från produktion av timmer och pappersmassa, till exempel spån, flis och bark, som annars inte skulle brukas.

Region Värmland var inte de enda som hade synpunkter på det första förslaget till taxonomin. EU-kommissionen mottog fler än 40 000 svar på samrådet. Detta verkar ha haft effekt och i det förslag som presenterades den 21 april är de tidigare krav som ställts på bioenergi och skogliga produkter är borttaga. Enligt taxonomin definieras nu biomassa som förnybar. För Värmland betyder det att regionen kan fortsätta investera skogen och bioekonomin.

Läs mer om åtgärdspaketet för hållbara investeringar här.

Ladda ner ett faktablad om åtgärdspaketet här.

Läs en fördjupande artikel om Region Värmlands arbete med taxonomin här.

Ladda ner Region Värmlands positionspapper om klimattaxonomin här.

*En delegerad akt används av EU-kommissionen för att uppdatera ett existerande regelverk för att hänga med i utvecklingen av en sektor utan att förändra lagstiftningen.

Covid-19 pandemins påverkan på den europeiska arbetsmarknaden

Europeiskt Centrum för Utveckling av Yrkesutbildning (Cedefop) har analyserat jobbannonser på nätet i alla EU:s medlemsländer från 2019 och 2020 för att få en bild över den europeiska arbetsmarknaden. Pandemin har haft stora effekter på Europas arbetsmarknad, vilket resulterat i en ökad arbetslöshet men det har även avslöjat en stor kompetensbrist på arbetsmarknaden, framförallt inom hälsosektorn, men även bristande digitala kunskaper hos EU:s invånare.

Grundat på digitala jobbannonser har Cedefop försökt ta reda på hur stor efterfrågan på arbetskraft är och vilken kompetens som efterfrågas på den europeiska arbetsmarknaden. Rapporten visar att i genomsnitt minskade antalet jobbannonser i EU med 10 % under 2020 jämfört med 2019. I Sverige minskade antalet jobbannonser med mer än 20 % under samma period.

Arbetsmarknadens branscher har påverkats olika av pandemin och social distansering har tvingat många företag att öka sin digitala närvaro. Det har gjort att företag inom branscher som traditionellt har låg digitalisering, till exempel företag inom servicesektorn, har påverkats mer negativt av pandemin än andra branscher. Till exempel har andelen annonser inom ekonomi och administration minskat med 25 % och andelen annonser inom hotell och restaurangbranschen har minskat med 15 % jämfört med 2019. Rapporten slår dock fast att de företag inom dessa sektorer som ökade sin digitalisering har klarat sig bättre och resultatet visar dessutom att dessa nu har en mer resilient företagsmodell.

Enligt rapporten har andra branscher klarat övergången till en ökad digitalisering. Till exempel utbildningssektorn som har skiftat mot fler distans- och onlinekurser. Enligt rapporten har utbildningsbranschen lyckats väl med den omställningen med liten minskning i annonser (-6 %). Även tillverkningsindustrin har klarat sig genom krisen relativt bra med en liten minskning (-2 %) av andelen annonser.

Figur 1: Färdigheter som efterfrågas i jobbannonser (2020 och procentuell förändring sedan 2019).
Källa: Cedefop skills OVATE (https://www.cedefop.europa.eu/files/9157_en.pdf)

Rapporten visar också att det råder brist på kompetens i vissa branscher på den europeiska arbetsmarknaden. Till exempel har andelen annonser som efterfrågar utbildad sjukvårdspersonal ökat med 13 % jämfört med 2019. Dessutom har jobbannonser inom hälso- och sjukvårdssektorn flyttats från interna jobbportaler till de offentliga. Rapportförfattarna menar att det är ett tydligt tecken att det råder kompetensbrist inom hälso- och sjukvårdssektorn.

De nya digitala arbetssätt som pandemin har fört med sig har även avslöjat att fyra av tio européer saknar grundläggande datorkunskaper. Samtidigt visar rapporten att EU:s arbetsmarknad har en ökad efterfrågan efter digital kompetens. Figur ett ovan visar på hur efterfrågan på förmågor och färdigheter i jobbannonserna har förändrats mellan 2019 och 2020. I figur ett går det att se att kompetens inom mjukvaruutveckling, dataanalys och digitalt samarbete är de kompetenser där efterfrågan har ökat mest. Rapporten slår fast att EU tillsammans med medlemsstaterna måste adressera dessa brister på digital samt hälso- och sjukvårdskompetens för att främja en välfungerande europeisk arbetsmarknad.

Läs mer om Europeiskt Centrum för Utveckling av Yrkesutbildning på deras hemsida här.  

Ladda ner Cedefop:s analys av arbetsmarknadstrender under Covid-19 pandemin här.

Hur kommer Europas bioekonomi se ut år 2050?

Den frågan har forskare på EU:s gemensamma forskningscenter Joint Research Centre (JRC) ställt sig. De har publicerat en studie över möjliga scenarier för hur Europas bioekonomi skulle kunna se ut år 2050. Forskarna har utgått från hur politiker och EU:s befolkning skulle förhålla sig till FN:s globala mål för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet.

Rapporten är ett resultat av ett samarbete mellan JRC och Generaldirektoratet för Forskning och Innovation. Rapporten har som mål att ge en bild om hur Covid-19 och EU-kommissionens bioekonomistrategi kommer att påverka och forma Europas framtida bioekonomi. Forskarna gör ett försöka att förutse hur bioekonomin kommer att utvecklas, identifiera vilka hinder som kommer uppstå och diskuterar vilka åtgärder som bör tas för att se till att FN:s globala mål för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet uppnås.

Forskarna har använt flera olika perspektiv för att ge en bild av hur samhällets alla delar skulle kunna se ut, bland annat teknik, miljö och ekonomi. Förenklat så utgår rapporten utifrån två mått: tillgång och efterfrågan. Tillgången genom varor och tjänster antas kontrolleras av politiker, vilka har kapaciteten att införa politik som bidrar till hållbarhetsmålen genom att lagstifta, investera och förenkla för utvecklingen av en hållbar bioekonomi. Efterfrågan påverkas i sin tur av EU:s invånare, vilka kan minska sin masskonsumtion och öka konsumtionen av närproducerade och hållbara produkter.

Utifrån dessa två faktorer presenterar JRC fyra möjliga scenarier av Europas ekonomi år 2050. Nedan följer ett sammandrag av alla scenarier.

1. ”Ni får göra det åt oss”

I detta scenario föreställer sig forskarna att ansvaret att genomföra klimatåtgärder bara ligger på politikerna. Medborgarna förändrar inte sina konsumtionsvanor eller beteenden utan fortsätter konsumera enligt samma mönster. Följden blir att den gröna politiken inte får fäste i samhället, utan ses som ett nödvändigt ont. Fortsatta hårda miljöregleringar ger visserligen en effekt på konsumtionspriser med resultat att konsumtionen minskar. Dock, med resultatet att dyrare inhemska varor minskar Europas globala konkurrenskraft med ökade sociala klyftor som resultat. I detta scenario beräknar JRC att den globala temperaturen år 2100 kommer att ha ökat med 2.5 grader, det vill säga 0.5 grader över målet i Parisavtalet.

2. ”Vi gör det tillsammans”

Här arbetar politiker och invånare tillsammans. Politikerna genomför klimatvänliga reformer och investerar offentliga medel i grön infrastruktur. EU:s invånare förändrar sitt beteende genom minskad konsumtion och vaneförändringar. Resultatet är en ökad social hållbarhet, mindre massproduktion och mer lokal produktion. 2050 blir den biobaserade cirkulära ekonomin norm och 2100 hålls den globala temperaturökningen under Parisavtalets 2-graders mål.

3. ”Vi gör det själva”

Medborgarna tar här ansvaret för klimatförändringarna helt själva, med ändrade konsumtionsvanor och social aktion. Politikerna tar inga beslut för att förbättra klimatet. Vinnare är små- och medelstora företag som drar nytta av den sociala rörelsen som drivs fram av medvetna konsumenter som vill främja lokal produktion. Dock har större företag svårt att ställa om utan stöd från den offentliga sektorn och den gröna omställningen blir lidande. Resultatet blir en global temperaturökning på 2.5 grader år 2100.

4. ”Vi gör det oundvikliga”

Business as usual. Varken politiker eller medborgare tar nya beslut för att förändra sina vanor och beteenden utan fortsätter leva som vi gör i dagsläget. Från politiska beslut görs ändå några framsteg med ökad energieffektivitet och viss omställning till en cirkulär ekonomi men konsumtionsvanor förändras sakta och inte i den takt som hållbarhetsmålen kräver. Resultatet blir 3.5 grader global temperaturökning år 2100. Det här scenariot anses vara det mest sannolika.

Dessa framtidsscenarier ger en bild av hur Europa skulle kunna se ut år 2050. Analysen bygger på flera experters åsikter och beskriver flera potentiella framtidsscenarier. Vilken av dessa framtidsscenarier, om ens något, som kommer vara verklighet år 2050 är omöjligt att veta. Vad rapporten lyfter fram är att vi redan nu i ett så pass tidigt läge måste vara medvetna om våra egna begränsningar och förstå att det att det krävs en kraftsamling av både politiker och medborgare för att uppnå hållbarhetsmålen. Forskarna från JRC illustrerar utmaningen som Europa står inför genom att citera ett afrikanskt ordspråk: Om du vill gå fort, gå själv. Om du vill gå långt, gå tillsammans.

Läs mer om rapporten om Europas bioekonomi år 2050 här.

Läs mer om FN:s globala mål för hållbar utveckling här.

Läs mer om klimatmålen i Parisavtalet här.